Hund till nytta och glädje!

En lite ovanlig spårträning.


bild

Det var den där lördagen i slutet av januari när det var 10 minusgrader och blåste kraftigt.
Vi hade vår spårmark ute på Revinge, dvs stora öppna fält och otroligt blåsigt så
vi frös allihopa ordentligt. Vi började lägga ut våra spår vid 12-tiden och sedan gick
vi dem med våra hundar efterhand som det blev dags.

animation
I vår grupp gicks sista spåret med hund klockan 14.00 och vi var alltså klara strax efter klockan två.
Vi stod kvar en stund och väntade på de andra deltagarna i gruppen men de kom aldrig.
Vi såg bara deras övergivna bil med en hund i en bit bort vid vägen.

animation

När vi väntat cirka 30 minuter började vi fundera på vart de tagit vägen. Eftersom vinden
ven och minusgraderna kändes olidliga i kinderna och fingrar och tår började domna bort
så beslöt vi oss för att köra bort till dem och fråga om de var klara. Då fick vi veta att en av dem
hade tappat sin bilnyckel när hunden spårade.

animation

Först letade vi naturligtvis igenom alla fickor, väskor, baklucka etc för att se om vi inte kunde hitta nyckeln.
Men icke! - Alltså, nyckeln låg någonstans ute i spårmarken på detta oändliga blåsiga fält.
Vad gör man nu? Letar själv? Nej, uteslutet, det är som att leta efter en nål i en höstack.

animation

Kan man låta hunden gå spåret igen? Nej knappast - spåret är ju redan upptrampat av hund med förare
samt spårläggaren som gått efter hund och förare vid spårarbetet. Det finns alltså massor med spårvittring i
marken. Okej, vi får köra och hämta reservnyckeln till bilen.

animation

Nej det går inte, det finns ingen reservnyckel, den enda nyckel som finns till bilen är den som ligger ute på
fältet. Alltså vad har vi för val?? Vi måste finna nyckeln!

animation

I det läget får vi litet panik. Har vi någon hund som vi vill utsätta för detta spår och som eventullet
kan gå hela spåret igen utan att hitta något, dvs inte få någon belöning.

Okej, jag bestämmer mig för att låta min 2,5 årige labradorhane Miro pröva, trots att han nyligen avslutat
sitt eget spår på cirka 1,2 km. Men vad har vi för val, vi måste försöka hitta nyckeln. Jag tar alltså ut
Miro och ger honom kommandot "leta spår"! Miro letar intensivt efter spåret, där finns massor med
vittring från alla som gått där men plötsligt ser vi att han får upp ett spår som han vill följa.
Miro spårar i ganska hög hastighet och vi undrar litet om det är rätt spår han tagit upp.

grafik



Efter cirka 800 meter och flera vinklar ser jag honom plötsligt plocka upp något från marken och
skaka det och släppa ner det igen, sedan står han och tittar på det och sen på mig. Han börjar
kretsa runt det, men tar inte upp det igen. Spända rusar vi fram och ser vad det är han markerar. BILNYCKELN!!!
Den var för kall för honom att hålla i munnen.
animation

Miro blir dagens hjälte och lyckan är fullständig. Miro blir överöst med godis och beröm och man ser
på honom hur lycklig han blir och att han liksom vet att han är "dagens hjälte".
Visst är hundar fantastiska!

© Inger Artberger