Att mista sin bäste vänNu har även jag drabbats av det som vi alla med fasa ser komma, nämligen när hunden, som ju oftast är en av våra allra bästa vänner, börjar bli gammal och ålderssvag eller drabbas av någon allvarlig sjukdom. Att fatta beslutet, att göra slut på sin hunds och bäste väns lidande, är något av det värsta jag varit med om. I mitt huvud vet jag att jag gjorde rätt, men i mitt hjärta kommer jag alltid att undra om jag kunde gjort annorlunda. En förmånJag vet att jag alltid tyckt det är en "förmån" som hundar och djur har, att de slipper lida. Vi får hjälpa dem att dö, så att de slipper allt onödigt lidande. Jag vet också, med erfarenheten bakom mig, att detta är oerhört svårt, så svårt att jag förstår de människor som inte klarar av det. De låter sina hundar gå omkring och må dåligt tills de dör av sig själva. Jo, jag önskar också att jag skulle slippa fatta beslutet, men som hundägare har jag ansvaret för min hund och måste se till att hindra onödigt lidande.
Somnade inJag, och många som känner mig, trodde nog aldrig att jag skulle klara det. Min familj och mina vänner trodde nog jag skulle låta min hund gå omkring och må dåligt alltför länge. Jag förstår dem, och jag är själv förvånad att jag lugnt och stilla kunde säga adjö till Raffe och be veterinären göra slut på hans lidande. Jag grät, veterinären grät, min familj som snabbt infann sig grät. Vi var alla förkrossade, medan Raffe lugnt och stilla somnade in.
Kärleksfull handlingNu två och en halv vecka senare, när jag fått tillbaka hans aska, sett till att ge honom en värdig plats i vår trädgård och lagt en vacker bukett på hans gravplats, så förstår jag plötsligt att det var av kärlek till honom som jag klarade av det. Detta var min sista kärleksfulla handling till honom. Detta vill jag gärna förmedla till alla er som går omkring och känner oro inför den oundvikliga dagen, dagen när ni tvingas fatta samma grymma beslut som jag gjorde. Sorgen blir ju inte mindre, men jag känner mig trygg i att jag gjorde vad jag borde och jag vet att han inte lider mer.
Så mycket positivtSen finns det alltid en massa människor i omgivningen som tycker man är konstig som sörjer en hund. Sånt struntar jag i, för dessa människor är väldigt fattiga. De förstår inte vad kärleken till ett djur betyder för oss människor. Min sorg, som jag lever med just nu, beror ju just på att jag älskade min hund så otroligt mycket och att han gav mig så mycket positivt. Detta är det pris jag får betala för den kärleken.
|